Go with the flow

Då var den oskulden tagen, och jag känner mig lika naken och vilse som man brukar när man för första gången gjort något man inte har någon aning om hur man gör. Så mycket intryck och händelser att man inte riktigt vet vad man ska fokusera på. Man vet inte vad man håller på med eftersom allt är outforskad terräng. Jag hade faktiskt skrivit en fusklapp med vad jag skulle göra, men när det väl kom till kritan så glömdes lappen totalbort och jag fick helt enkelt bara ”go with the flow” och ta det som det kom. Hur förbereder man sig egentligen för något man bara kan lära sig genom erfarenhet? Alla andra pratar om det och verkar veta vad de ska göra och hur allt går till, men om man inte vet det, om det är första gången, hur gör man då? Ska man fråga alla andra? Eller kanske bara haka på någon, titta hur hen gör? Man kanske ska fokusera på det man själv gillar och sen ta det därifrån?

   Nej, vissa saker lär man väl sig helt enkelt bara genom att prova på. Hur mycket du än pluggar teorin till körkortet klarar du det inte om du inte testar att köra också. Kollar du instruktionsvideos på Youtube på hur du lär dig simma kan jag garantera att du inte lär dig utan att ta dig ned i vattnet. Eller hur vet du hur det är att vara kär om du aldrig känt känslan?
Snacka om att jag kände mig förvirrad under mitt första besök på Bokmässan.
   Det är svårt med nya erfarenheter, man vet aldrig hur man ska bete sig. Och det är ofta läskigt när man ska prova på något nytt. Att kasta sig ut i det okända, i mörkret, där man famlar runt som om man blivit blind för en stund. För det är ju bara för en stund, sen är man tillbaka på stabil mark igen med en erfarenhet rikare. Nej, man kan nog inte förbereda sig för allt här i livet, även om man gärna skulle vilja. Det var ju därför jag skrev en fusklapp, jag skulle lyssna på Amelia Adamos förkärlek för papperstidningen och Kawa Zolfagarys snack om fördomar. Nu blev det inte så, och vet ni vad? Det gjorde inget. Jag tittade på vad andra gjorde, minglade, åt plockmat, lyssnade på andra föredrag, gick på debatt och följde helt enkelt strömmen. För vad är bättre än att ta del av andras erfarenheter när man ger sig ut på okänt vatten? Det visade sig att jag inte behövde vara förberedd, för det fanns ju massa andra där inne som gått igenom exakt samma sak. Det var ju bara att haka på dem. De har också stått ensamma och blottade i den enorma massa av människor som verkar så världsvana och intellektuella. De har irrat omkring och plockat på sig broschyrer och handlat böcker, bara för att få det att verka som att de visst hör hemma där. Och någonstans så insåg jag att jag också hörde hemma där. När jag gick där med min kasse med mina sju nyinköpta böcker, och alla dessa flygblad som låg huller ombuller från alla montrar jag passerat. Jag kanske inte är lika erfaren och sofistikerad som alla författare, journalister och mediemänniskor där, men hur kaxiga var de egentligen när de blev av med sin bokmässeoskuld?