Sluta vara idioter

Då var det fyra månader sen mitt senaste blogginlägg och dags för en uppdatering. Lite tidigare än jag vanligtvis brukar uppdatera, borde kanske vänta två månader så jag håller mitt sexmånadersflow?

Mycket har hänt sen senast, inte bara i mitt eget liv utan i allas liv, i samhället. Debatterna går heta om sexism, jämställdhet, hästkött i maten och REVA. Alltid är det något som händer och självklart något att skriva om. Mitt journalistiska öga har tränats lite mer och i varje debatt som blossar upp vill jag lägga mig i. Jag skrattar och gråter, både av glädje och av frustration (vad gäller bådadera). Jag hittar krönikor, blogginlägg, artiklar och reportage som gör mig så förbannad att jag är övertygad om att allt hopp om mänskligheten har gått förlorat. Inte pga författarna till inläggen, nej, utan det de skriver om. Och än värre, de kommentarerna som översvämmar kommentarsfälten på många hemsidor. Dessa människor som tar fighten, tar debatten och försöker förändra samhället, de får, bland många fina och peppande kommentarer, även repliker som går emot allt jag lärt mig sen barnsben. Folk som säger att "Alla kvinnor är slynor", "Kvinnor hör hemma i köket", "Släng ut alla blattar", "Det här är inte ditt land!". Listan kan göras lång på allt som skrivs. Och det skrivs av fega individer som inte ens vågar stå för sina åsikter med sitt namn.

En vän till mig jämförde ett kommentarsfält med verkligheten. På en krönika som handlade om att män för ta sitt ansvar vad gäller att vara pappalediga, hade någon skrivit att kvinnor var slynor. Jag vet att en inte ska jaga upp sig, speciellt när personen i fråga har undertecknat med Trololololo, men jag kunde inte hålla mig. Jag skrev som svar att det är jävligt illa att IQ-befriade idioter får barn som den här människan. Inte det mest konstruktiva att skriva, men jag blev helt enkelt förbannad. Saken jag vill komma fram till var att nästa dag så hade tre personer gillat den här människans kommentar, medan fem personer hade ogillat min. Så att säga att kvinnor i allmänhet är slynor är okej, men när jag då gick på en enskild individ, då blev jag boven i dramat? Min vän sa då till mig:

   - Det är alltså som om du sa det här i ett rum med folk, då hade tre personer jublat åt den andra personen, och fem stycken hade buat ut dig?

Ja det är precis så det är. Och hur sjukt är inte det? Att gömma sig bakom ett påhittat namn och skriva vad en vill och tro att det är på skoj. Det är det inte, det är faktiskt inte kul överhuvudtaget. För någonstans finns det en underliggande mening med att skriva att kvinnor är slynor. Någonstans tycker en att det är okej, och kan rättfärdiga det. Jag hade aldrig kunnat skriva något sånt, inte ens på skoj, för det finns inte ens en nanomillimeter av mig som någonsin skulle kunna ställa mig bakom ett liknande påstående.

Jag bli frustrerad över att folk är såna idioter på forum och i kommentarsfält. Om du inte kan säga det till någon face-to-face, säg det inte alls. För om du inte kan stå för det, om du skriver saker som saknar grund eller om du inte har några argument, lägg dig inte ens i. Ingen vill höra din idiotiska åsikt som du inte ens kan stå för. Sluta vara en idiot.

Jungfrufärd och gaykryssning

Imorn bär det av på gaykryssning, Club KAK på båten Galaxy. 23 timmar av festande med bara massa homogays som kommer supa, knulla och slåss. Det är i alla fall den föreställningen jag har haft av i stort sett alla tillställningar där speciellt flator samlas under samma tak. Har dock insett att det är en rätt tråkig inställning, i alla fall om jag ser till från en negativ synvinkel. Har alltså bestämt mig för att inte göra det, utan se det positiva och tänka att "FY FAN VAD KUL JAG KOMMER HA MED MASSA POLARE UNDER SAMMA TAK DÄR ALLA ÄR SÅ JÄVLA PEPP SÅ VI SMÄLLER AV!!!". Tänker att det förmodligen kommer lyfta upp erfarenheten en del. Ska försöka att inte ha särskilt mycket förväntningar, jag åker dit för att ha kul med mina polare och det kommer jag ha!

Efter kryssningen, när vi kommer tillbaka till Sthlm, så ska vi ett fett gäng bo på hotell allihopa. Så då blir det en dag till (kanske) av festande. Beror ju lite på dagsformen om vi säger så. Tänker inte planera särskilt mycket där heller. Är jag svinbakis så är jag och då stannar jag inne, annars blir det väl en kväll till. En utekväll i Sthlm dessutom, det var inte igår. Nu ska jag bara känna in peppen och tänka att vi ska ha så JÄÄÄÄÄÄÄÄÄVLA KUUUUUUUL!!

Go with the flow

Då var den oskulden tagen, och jag känner mig lika naken och vilse som man brukar när man för första gången gjort något man inte har någon aning om hur man gör. Så mycket intryck och händelser att man inte riktigt vet vad man ska fokusera på. Man vet inte vad man håller på med eftersom allt är outforskad terräng. Jag hade faktiskt skrivit en fusklapp med vad jag skulle göra, men när det väl kom till kritan så glömdes lappen totalbort och jag fick helt enkelt bara ”go with the flow” och ta det som det kom. Hur förbereder man sig egentligen för något man bara kan lära sig genom erfarenhet? Alla andra pratar om det och verkar veta vad de ska göra och hur allt går till, men om man inte vet det, om det är första gången, hur gör man då? Ska man fråga alla andra? Eller kanske bara haka på någon, titta hur hen gör? Man kanske ska fokusera på det man själv gillar och sen ta det därifrån?

   Nej, vissa saker lär man väl sig helt enkelt bara genom att prova på. Hur mycket du än pluggar teorin till körkortet klarar du det inte om du inte testar att köra också. Kollar du instruktionsvideos på Youtube på hur du lär dig simma kan jag garantera att du inte lär dig utan att ta dig ned i vattnet. Eller hur vet du hur det är att vara kär om du aldrig känt känslan?
Snacka om att jag kände mig förvirrad under mitt första besök på Bokmässan.
   Det är svårt med nya erfarenheter, man vet aldrig hur man ska bete sig. Och det är ofta läskigt när man ska prova på något nytt. Att kasta sig ut i det okända, i mörkret, där man famlar runt som om man blivit blind för en stund. För det är ju bara för en stund, sen är man tillbaka på stabil mark igen med en erfarenhet rikare. Nej, man kan nog inte förbereda sig för allt här i livet, även om man gärna skulle vilja. Det var ju därför jag skrev en fusklapp, jag skulle lyssna på Amelia Adamos förkärlek för papperstidningen och Kawa Zolfagarys snack om fördomar. Nu blev det inte så, och vet ni vad? Det gjorde inget. Jag tittade på vad andra gjorde, minglade, åt plockmat, lyssnade på andra föredrag, gick på debatt och följde helt enkelt strömmen. För vad är bättre än att ta del av andras erfarenheter när man ger sig ut på okänt vatten? Det visade sig att jag inte behövde vara förberedd, för det fanns ju massa andra där inne som gått igenom exakt samma sak. Det var ju bara att haka på dem. De har också stått ensamma och blottade i den enorma massa av människor som verkar så världsvana och intellektuella. De har irrat omkring och plockat på sig broschyrer och handlat böcker, bara för att få det att verka som att de visst hör hemma där. Och någonstans så insåg jag att jag också hörde hemma där. När jag gick där med min kasse med mina sju nyinköpta böcker, och alla dessa flygblad som låg huller ombuller från alla montrar jag passerat. Jag kanske inte är lika erfaren och sofistikerad som alla författare, journalister och mediemänniskor där, men hur kaxiga var de egentligen när de blev av med sin bokmässeoskuld?

Journalist javisst

Jamen då kör vi igen då, såhär ett halvår sen senaste inlägget. Det är lite så jag jobbar.

Nu är det höst och jag började för nästan två månader sedan på journalistlinjen på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv, strax utanför Göteborg. Kan vara det bästa beslut jag någonsin tagit, att dels söka hit och dels tacka ja till min plats. Jag trivs sjukt bra, både i klassen jag går i och i skolan i allmänhet. Jag bor dessutom på internatet här och även om det är mycket alkohol, ljud, fest och knäppa människor så trivs jag faktiskt ändå. Jag trodde aldrig jag skulle vara den som gillade att bo i korridor med massa konstant fulla studenter, men där hade jag tydligen fel.

Vi lär oss mycket och snabbt i skolan. Istället för att gå på massa föreläsningar och lära sig i teorin om hur en ska skriva så får vi istället prova på och lära oss direkt i praktiken, och sen bli rättade allt eftersom. En metod som passar mig mycket bättre än att bara sitta och lyssna. Vi har varit på Bokmässan och skrivit krönika, skrivit referat efter en föreläsning och tränat på att jobba som en redaktion och spotta ut nyhetsartiklar. Och det absolut roligaste är när vi jobbar med radio! Tyvärr har vi inte kommit igång att sända något på nätet ännu, men det ska nog starta upp. Lovar att säga till så de som vill kan få ta del av min ljuvliga röst som ska ljuda genom högtalarna. Dessutom tänkte jag kanske börja lägga upp lite av de texter jag skriver i skolan som inte kommer publiceras någonstans. Så kan jag få lite respons här på bloggen om någon känner för det.

Nu ska jag iaf fortsätta med min artikel jag håller på med för tillfället. Den handlar om att våldsamma män mår bra av vård i form av terapi och samtal, och att detta finns att tillgå i Jönköping, Habo och Mullsjö. Kanske publicerar här sen så ni får ta del av det! Tjing!

Är jag student nu?

Det har ju hänt en hel del sen jag egentligen skrev här. Och med tanke på att jag uppdaterar ungefär en gång var sjätte månad är det inte så konstigt.

Nu för tiden är iaf min huvudsyssla inte längre att jobba, det är alltså att plugga! Det känns helt sjukt. Sen jag tog studenten och flyttade till Göteborg så har jag i stort sett jobbat konstant. Även om jag både vår- och höstterminen förra året pluggade japanska på kvällarna vid universitet så känns det inte riktigt som att det räknas. Det var ju bara kvällskurser, och dessutom relativt lätta sådana.
Nu pluggar jag dock socialantropologi. Den vanligaste reaktionen jag brukar få är "Öh vad sa du?", vilket är förståeligt då jag själv inte ens fattade vad det var jag började plugga förrän jag faktiskt började på kursen. Nu är jag helt hooked och ser verkligen fram emot varje föreläsning. Kort och gott kan man säga att antropologi är "läran om människan", man studerar och observerar alltså människor i samhället och olika kulturer.

Det känns som ett skönt avbrott från mitt "vanliga" liv, att plugga alltså. Det konstiga är att mitt vanliga liv består i att hanka mig fram som outbildat vårdbiträde på hemtjänsten för en månadslön som ingen vettig människa skulle gå med på. Så jag brukar fråga mig själv hur det gick till när jag annars brukar anse mig själv vara en vettig människa. Vet dock inte om jag någonsin kommer få ett bra svar.
Jag kommer förmodligen (och förhoppningsvis) inte behöva återgå till att jobba heltid på hemtjänsten, nu när jag väl har börjat plugga känner jag inte att jag vill sluta. Om jag får fortsätta läsa sådana intressanta saker som jag gör nu så kan jag fortsätta i alla evighet. Vi får väl se vart det leder, det är ju aldrig fel att samla på sig lite mer kunskap. "Vem vet mest?" här kommer jag!

Jag har inte glömt er!

Nä nu ljög jag faktiskt egentligen, jag hade så totally glömt bort er! Hade glömt av att jag ens hade en blogg. Kanske för att jag haft x-antal som aldrig gått särskilt bra. Jag är helt enkelt inte bra på att hålla igång något sånt här.

Som jag skrev i det senaste inlägget så är det Twitter som gäller för mig. Där heter jag Silkfisch och skriver om allt jag vill. Mycket om mitt vardagliga liv och mina tankar, men stundtals även någorlunda seriöst vad gäller nyheter, diskussioner och debatter. Jag försöker hålla mig uppdaterad på det senaste i världen och Sverige och sprida det vidare. Så eftersom jag brukar vara dålig på att uppdatera här så är det bättre om ni håller koll på mig där. Dock ska jag försöka engagera mig lite mer i bloggen. Här kan ju rymmas så mycket mer än de 140 tecken man tilldelas på Twitter.

Nu är klockan dock för mycket för att jag ska börja med några stora utläggningar om vad jag har pysslat med på senaste så det sparar jag till en annan gång. Om kanske 6 månader igen när jag uppdaterar?
Nä jag lovar att försöka göra det snarare än så!

I lost it..again.

Seriöst varför är jag så dålig på att skriva blogg? Just nu kanske svaret i och för sig är för att jag börjat Twittra, och då får jag ju nästan sagt allt jag vill där, trots att det bara är 140 tecken!

Jag kan ju dra en liten kort resumé om vad som hänt på senaste. Det mest spännande är väl att "projektet" The Gayness In Sweden har börjat nu på riktigt, där jag är videobloggare, och lägger upp mina videos på måndagar. Så vill ni spana in det så sök på The Gayness In Sweden på youtube. Varje vecka är det ett nytt tema och nu på måndag ska jag prata om "turn-ons" och "turn-offs", alltså vad man tycker är snyggt på andra och vad man inte tycker är så snyggt..
Kan nog bli rätt kul, förutom att jag inte riktigt vet vad jag ska säga? Risken finns ju att man klankar ned på endel när man säger vad man inte tycker är snyggt, haha.

Just nu sitter jag på jobbet iaf, ska snart äta lunch, är jättehungrig! Trots att klockan bara är 10.30. Jobbar gör jag fortfarande heltid och det rullar på, dessutom har jag börjat plugga japanska på universitet också! Det gör jag tisdag och torsdag kvällar på Humanisten här i Göteborg. Riktigt kul och nu börjar vi faktiskt lära oss saker på riktigt. Har hittat lite kompisar att umgås med på lektionerna också, känns skönt att ha någon att prata och arbeta med.

Nä nu ska jag titta lite på How I met you mother och käka lunch snart. Tjing!