Då var det fyra månader sen mitt senaste blogginlägg och dags för en uppdatering. Lite tidigare än jag vanligtvis brukar uppdatera, borde kanske vänta två månader så jag håller mitt sexmånadersflow?
Mycket har hänt sen senast, inte bara i mitt eget liv utan i allas liv, i samhället. Debatterna går heta om sexism, jämställdhet, hästkött i maten och REVA. Alltid är det något som händer och självklart något att skriva om. Mitt journalistiska öga har tränats lite mer och i varje debatt som blossar upp vill jag lägga mig i. Jag skrattar och gråter, både av glädje och av frustration (vad gäller bådadera). Jag hittar krönikor, blogginlägg, artiklar och reportage som gör mig så förbannad att jag är övertygad om att allt hopp om mänskligheten har gått förlorat. Inte pga författarna till inläggen, nej, utan det de skriver om. Och än värre, de kommentarerna som översvämmar kommentarsfälten på många hemsidor. Dessa människor som tar fighten, tar debatten och försöker förändra samhället, de får, bland många fina och peppande kommentarer, även repliker som går emot allt jag lärt mig sen barnsben. Folk som säger att "Alla kvinnor är slynor", "Kvinnor hör hemma i köket", "Släng ut alla blattar", "Det här är inte ditt land!". Listan kan göras lång på allt som skrivs. Och det skrivs av fega individer som inte ens vågar stå för sina åsikter med sitt namn.
En vän till mig jämförde ett kommentarsfält med verkligheten. På en krönika som handlade om att män för ta sitt ansvar vad gäller att vara pappalediga, hade någon skrivit att kvinnor var slynor. Jag vet att en inte ska jaga upp sig, speciellt när personen i fråga har undertecknat med Trololololo, men jag kunde inte hålla mig. Jag skrev som svar att det är jävligt illa att IQ-befriade idioter får barn som den här människan. Inte det mest konstruktiva att skriva, men jag blev helt enkelt förbannad. Saken jag vill komma fram till var att nästa dag så hade tre personer gillat den här människans kommentar, medan fem personer hade ogillat min. Så att säga att kvinnor i allmänhet är slynor är okej, men när jag då gick på en enskild individ, då blev jag boven i dramat? Min vän sa då till mig:
- Det är alltså som om du sa det här i ett rum med folk, då hade tre personer jublat åt den andra personen, och fem stycken hade buat ut dig?
Ja det är precis så det är. Och hur sjukt är inte det? Att gömma sig bakom ett påhittat namn och skriva vad en vill och tro att det är på skoj. Det är det inte, det är faktiskt inte kul överhuvudtaget. För någonstans finns det en underliggande mening med att skriva att kvinnor är slynor. Någonstans tycker en att det är okej, och kan rättfärdiga det. Jag hade aldrig kunnat skriva något sånt, inte ens på skoj, för det finns inte ens en nanomillimeter av mig som någonsin skulle kunna ställa mig bakom ett liknande påstående.
Jag bli frustrerad över att folk är såna idioter på forum och i kommentarsfält. Om du inte kan säga det till någon face-to-face, säg det inte alls. För om du inte kan stå för det, om du skriver saker som saknar grund eller om du inte har några argument, lägg dig inte ens i. Ingen vill höra din idiotiska åsikt som du inte ens kan stå för. Sluta vara en idiot.
